Cobratelefon

Denna bilden, gott folk, bevisar att jag såg i alla fall lite annorlunda ut på högstadiet än vad jag gör nu, när det gäller håret det vill säga. Förmodligen enda bilden från den tiden som jag inte ser helt väck ut. Cheers!

Kom precis hem nu från Sara. Vi har kikat på Allt om min buske och Heartbreak hotel. Båda filmerna lockade smilgroparna upp mot öronen. Sedan jag jag hem, och när jag gick förbi ett hus fick jag ta ur mina hörlurar (som dånade Mando Diao) efterssom jag hörde att endel fönster var vidöppna och de spelade Magnus Ugglas Efterfest på högsta volym. Jag är inget fan alls av den låten, men valde att fortsätta lyssna på den medan jag traskade vidare på den upplysta breda tomma gatan med mitt paraply och lila mössa i regnet. Och för några sekunder kändes det som om jag var i en film, en film med ett lyckligt slut, på något sätt.

Med andra ord, en ganska bra avslutning på kvällen.
Kram!