Lite pesto och en Marshmallowmaskin, tack!
I helgen har jag varit borta från mitt turbulenta och näst intill äckliga rum. Fredagen
spenderades i Mariestad, där John skulle lära mig lana. För er nyfikna så sög jag , som jag vanligtvis brukar göra när jag spelar någon form av spel. Dessutom brukar jag bli otroligt tävlingsinriktad, med andra ord så sitter jag och surar när jag förlorar trots det faktum att jag VET att det är cirka 2% chans att jag vinner en omgång.
Efter det såg vi på filmen Amelie from montmartre. En underlig, rolig, vrickad men romantisk historia. Så för er som gillar underliga, roliga, vrickade men romantiska historier, se den. Men det jag blev mest hänförd av från filmen visade sig i ungefär bara 5 sekunder, i slutet dessutom. En marshmallow-maskin! Enligt John satt jag praktiskt taget och gapade som en fisk när jag fick syn på maskinen som slungade en geggig, kletig och fullkomligt underbar grön (?) smet runt, runt och virade den runt sina metallarmar. Den behandlade geggan ungefär likadant som polkagrissmet, i alla fall tror jag det. Jag tänkte som Sara skulle kunna säga om hon t.ex. fick syn på ett par knallrosa skor: "VILL DU INTE BARA ÄTA DEM?" Tro mig, jag ville äta den. Men mest av allt ville jag ha maskinen, så att jag kunde sitta och beundra ännu mer hur den slungade degen hit och dit.
På Lördagskvällen var jag en liten bit utanför Vänerns pärla (som man säger om Mariestad), närmare bestämt på Torsö hos Matilda. Vi såg början på Million Dollar Baby (När vi insåg att den var alldeles för seriös och blödig tryckte vi på Stop), nästan hela Ciao Bella (störd) , 13 och 10 orsaker att hata dig. Vi åt gott hela tiden tills vi kände att vi inte kunde sitta rakt upp längre (fick lägga oss ner och se klart filmen).
Kvällen avslutades och morgonen började med marathon av min favoritserie: Sex and the City. Ä-l-s-k-a-r den.
Så nu efter helgen ska jag ta igen det som jag sabbat när det gäller maten. Äta nyttigt.com är det som gäller.
Ett par extrakilon ska bort inför våren och sommaren. KILLERLEGS är allt jag har att säga om den saken.
Ska snart äta det som är min absoluta favorit: pesto. Ingen köpt på burk, beställt på resturang eller något sådant. Mammas pesto, vår pesto. Det bästa som finns. Vill att alla i hela Sverige ska ta sig en tugga av min pesto som ligger på nykokt pasta.
Åh, juste ja! Ska ju leva fattigt hur länge som helst nu. Men kommer inte behöva spara alla mina små slantar, kommer förmodligen få sommarjobb som jag kan anpassa efter alla festivaler (Peppar peppar ta i trä)! Underbart. Har väl inte blivit hundraprocentigt garanterad, men nästan lovad. För pengarna som jag kan ta ut från mitt låsta konto nu på min födelsedag ska läggas på körkort och en systemkamera (!). Då ska jag lägga ut många fler foton än vad jag har gjort hittills, min digitalkamera suger och mobilen likaså.
Chipp Chipp!
spenderades i Mariestad, där John skulle lära mig lana. För er nyfikna så sög jag , som jag vanligtvis brukar göra när jag spelar någon form av spel. Dessutom brukar jag bli otroligt tävlingsinriktad, med andra ord så sitter jag och surar när jag förlorar trots det faktum att jag VET att det är cirka 2% chans att jag vinner en omgång.
Efter det såg vi på filmen Amelie from montmartre. En underlig, rolig, vrickad men romantisk historia. Så för er som gillar underliga, roliga, vrickade men romantiska historier, se den. Men det jag blev mest hänförd av från filmen visade sig i ungefär bara 5 sekunder, i slutet dessutom. En marshmallow-maskin! Enligt John satt jag praktiskt taget och gapade som en fisk när jag fick syn på maskinen som slungade en geggig, kletig och fullkomligt underbar grön (?) smet runt, runt och virade den runt sina metallarmar. Den behandlade geggan ungefär likadant som polkagrissmet, i alla fall tror jag det. Jag tänkte som Sara skulle kunna säga om hon t.ex. fick syn på ett par knallrosa skor: "VILL DU INTE BARA ÄTA DEM?" Tro mig, jag ville äta den. Men mest av allt ville jag ha maskinen, så att jag kunde sitta och beundra ännu mer hur den slungade degen hit och dit.
På Lördagskvällen var jag en liten bit utanför Vänerns pärla (som man säger om Mariestad), närmare bestämt på Torsö hos Matilda. Vi såg början på Million Dollar Baby (När vi insåg att den var alldeles för seriös och blödig tryckte vi på Stop), nästan hela Ciao Bella (störd) , 13 och 10 orsaker att hata dig. Vi åt gott hela tiden tills vi kände att vi inte kunde sitta rakt upp längre (fick lägga oss ner och se klart filmen).
Kvällen avslutades och morgonen började med marathon av min favoritserie: Sex and the City. Ä-l-s-k-a-r den.
Så nu efter helgen ska jag ta igen det som jag sabbat när det gäller maten. Äta nyttigt.com är det som gäller.
Ett par extrakilon ska bort inför våren och sommaren. KILLERLEGS är allt jag har att säga om den saken.
Ska snart äta det som är min absoluta favorit: pesto. Ingen köpt på burk, beställt på resturang eller något sådant. Mammas pesto, vår pesto. Det bästa som finns. Vill att alla i hela Sverige ska ta sig en tugga av min pesto som ligger på nykokt pasta.
Åh, juste ja! Ska ju leva fattigt hur länge som helst nu. Men kommer inte behöva spara alla mina små slantar, kommer förmodligen få sommarjobb som jag kan anpassa efter alla festivaler (Peppar peppar ta i trä)! Underbart. Har väl inte blivit hundraprocentigt garanterad, men nästan lovad. För pengarna som jag kan ta ut från mitt låsta konto nu på min födelsedag ska läggas på körkort och en systemkamera (!). Då ska jag lägga ut många fler foton än vad jag har gjort hittills, min digitalkamera suger och mobilen likaså.
Chipp Chipp!
Kommentarer
Trackback
