Cobratelefon

Nu flyttas denna bloggen! Så i fortsättningen får ni gå in på www.cobratelefon.devote.se

See you there, darlings!

Kommer lägga upp mer outfits och sådant längre fram, just nu har jag bara läskigt mycket att göra:S Fattar inte hur jag ska kunna hinna med allt, är så stressad.

Tadaa. Här såhär skulle jag förmodligen se ut om jag hade mittbena och hårförlängning. Drömde om att jag hade genomfört den önskningen igår natt, men det blev ingen succé. Nu när jag photoshopat ihop detta och tittar på det känns det som om det är en pojke på bilden, att han heter Ted Gärdestad (eller kanske E-type?) och är 10 år gammal.

Kul, jag som verkligen vill kunna ha det så.

Nu ska jag cykla iväg på pilates.

Det finns några saker som kan få mig att må riktigt bra. Små saker som får mina axlar att verka lättare och det sprider sig en känsla av fullkomligt lugn och lycka genom mig. Shet, vad det där lät kasst djupsinnigt.
 Men jag menar det. Det är något speciellt med hösten, något med eftermiddagsljuset som kastas in genom fönsterrutorna. Det gör så att dammet i luften singlar ner så läskigt rofyllt.

Idag har jag varit på radion! Har äntligen kommit på enn inlägg jag ska göra, om ungdomar som är ute på kvällarna i Skövde. Fick gå tidigare, eftersom jag var där så länge igår. Så nu har jag smällt i mig en påse naturgodis... inte bra, Johanna. Kikat på tv lite också. Och nu, som en blixt från klar himmel, fick jag en så tusan stor energi! Jag känner för att gå iväg och tränaoch sedan sy lite.

Måste vara allt socker...

Sara! Jag har sett Somersault nu.

Så vacker film!

Ni som inte har sett den, gör det.

Först måste jag säga: GRATTIS MATILDA TILL KÖRKORTET!

Och nu kan jag berätta att 08.30 imorgon kommer jag infinna mig på Sveriges Radio Skaraborg, har fått APU plats där! Det ska bli jättekul men oj vad nervös jag är! Var dessutom på Afrodans med Matilda idag, vi har en jättemysig instruktör som tappar cd-skivor och när hon pratar med gruppen kallar hon oss för Vänner.

"Drick lite vatten, mina vänner"
"Hugg tigern, HUAH!"
"Och leta lite grann här, lite grann där"

Btw, byter header nu. Matilda påpekade att min var löjligt lik Almas. Pinsamt.

Polaroidkamera för 30 kronor

... Outfitsbilder

...Sybeskrivningar

...Bilder där jag visar hur jag syr om kläder

...Caroline här på bloggen!

But have patience!

Gick på yogalektion idag på gymmet. Jag skall bli vig! Efter det körde jag och Simon på sådan där trappmaskin (eller vad det nu heter) där man också rör armarna genom att hålla i spakar samtidigt (oj, vad dålig jag är på att beskriva, men ni kanske förstår ändå?), kan säga att jag kommer sova gott inatt!

Guten nacht!

Klockan är banne mig inte mycket, men det känns som om det är mitt i natten. Det blir läggdags tidigt idag...

Funderar på om jag borde lägga ut mer beskrivningar här, lite när jag syr o.s.v.
 Som när jag visade hur jag gör rosetter...

Vorde det något, mån tro? Eller finns det förslag därute på vad jag ska skriva om?
Skriv i så fall.

Nej, nu orkar jag inte kämpa mer.
 Godnatt!

Linne: HM

Som ni ser kommer mina pimpade galgar till användning!  Ska nu försöka somna om, somnade framför en film vid sjutiden och vaknade nu. Jag kommer säkert ligga sömnlös hela natten. Great!

Imorgon ska vi ha inspark för ettorna på Medieprogrammet. Vad är det för vits? Man får ju inte göra ett skit med dem ändå. Vet ni vad vi fick göra när vi gick i ettan? Irländsk julafton. Vi blev fasen i mig besvikna. Om vi hade fått uthärda något pinsamt hade vi kunnat ta ut den ilskan på våra ettor nu (jag vet, jag låter helt dum i huvudet). Vi får inte göra något "som kan vara pinsamt för dem, detta ska ju vara trevligt", enligt rektorn.

Det heter inspark, i-n-s-p-a-r-k, inte nuskavivaraenstorfamilj,kramasochätakakortillsammans (be mig inte att bokstavera det).

Och just det! På fredag ska vi vara utklädda och spela volleyboll. Jag tänker vara ett paket. Just det! Ett paket. Jag ska se ut som en bara lite skabbigare version av flickan på bilden:

Julskyltningen från Åhlenshuset förra året.

Nu tror jag att renoveringen här är praktiskt taget klar. 

Här sitter man nu en lördagskväll, med snuva och feber. Det är inte roligt någonstans och dessutom är jag trött. 
 Nu ska jag tycka synd om mig själv och sova. 

 

  Nu har jag läst klart boken jag hittade i en avskild hylla på biblioteket, När löven faller av Nicci Gerrard.

Så fin!

"Det är en vanlig engelsk familj. Tre tonårsdöttrar, en varm och trygg mamma och en disträ och kärleksfull pappa som bor i ett gammalt hus med stror trädgård. Högljudda middagar, klädhögar överallt, disken i staplar i köket, gräsmattan täckt höstlöv i gyllene färger.
   Mellansystern Edie är 16 år och kär för första gången. Det är överväldigande, omstörtande och hon vet inte vad som pågår runt henne. Förrän en dag då livet förändras.

Tjugo år senare får Edie chansen att gå tillbaka och försöka förstå vad som hände; den där dagen då familjeidyllen krossades. Förstå vad hon bara anade och kanske lyckas frigöra sig från sin skuldbörda. För ingenting var som hon trodde."

Så stod det på baksidan av boken.

En av mina favoritsidor i boken, 227. Edie beskriver sin mor:

"Louise hade alltid varit mer reserverad. Hon älskade att bli beundrad och åtrådd, men fäste mycket stort avseende vid hur hon framstod i andras ögon. Hennes liv hade varit fullt av speglar. Edie mindes hur hon alltid brukade stanna i hallen på väg mot ytterdörren för att kontrollera sitt utseende; hur hon vred backspegeln så att hon kunde titta efter hur hon såg ut innan hon steg ur bilen eller hur hon gillande betraktade sin bild i skyltfönstren. Hon hade ett behov av att kontrollera sin bild som hon visade upp för omvärlden.
  I hennes skönhet fanns ett inslag av fruktan, tänkte Edie. Hon var alltid rädd för att förlora den, för att inte längre vara attraktiv. Kanske var det därför hon hade ett förhållande med en man som Roses far. Att vara åtrådd kan vara det mest förföriska av allting och väcker en till liv på nytt."

 

För ett litet tag sedan hittade jag en polaroidkamera på second hand, för endast 30 kronor. Visst, kvalitén av sådana bilder är inte mycket att hänga i granen men det fanns redan åtta foton i den (varje foto kostar i vanliga fall ca. 50 kr styck) och dessutom har jag alltid älskat sådana bilder! De är så mysiga, på något sätt.

Har just varit ute på en ordentlig promenad, har upptäckt en gåväg som leder upp för en backe som heter Strupen (säger det inte allt?). När man är högst upp finns det en fantastisk utsiktsplats! Man ser hela Skövde och mer därtill. Antar att det får bli belöningen för att man klarat backen innan där blodsmaken i munnen tar vid.

Imorgon börjar skolan igen. Vet att jag sagt detta förut, men jag känner mig inte redo. Har inte sommarlovet just börjat? Den enda fördelen jag har nu jämfört med innan är att jag får sova längre nu när jag bor i stan och jag kan åka med mamma när hon ska till jobbet.

Har nu tittat på Sex and the City filmen. Jag vet. Jag är en tönt, såg den aldrig när den gick på bio och har aldrig sett den. Förrän nu. Vad blev min reaktion? De första två timmarna- totalsög. Den sista halvtimmen- perfekt, precis så det skulle sluta. Samantha gjorde slut med Smith och blev den tokiga underbara människan man väntat på genom hela filmen.
 Att Big använde en exklusiv sko som förlovningsring kunde inte bli mer mitt i prick.

Men kom igen, var är det gamla Sex and the City???

Var är Carrie som kommer in i sin lägenhet, tar en cigarett och knapprar på datorn? Varför var det Big som flippade ut, när det borde vara den gamla trista "drama"-Carrie som borde fått kalla fötter, som hon fick med Aidan? Och varför i helsike var alla så elaka mot Miranda? Steve var otrogen. Visst, Big lämnade brölloppet, alla hade så överseende med att Carrie blev en zombie. Men att Steve låg med en annan kvinna var inte alls lika illa. Och jag vet, Miranda ska alltid visa sig så jäkla stark, men kom igen, det är ju deras bästa vän. De borde veta att hon mår minst lika uselt som Carrie.
Där, jag sa det. Då var det gjort.

Jag och Matilda har i alla fall suttit i mitt alldeles för sunkiga rum, och ätit chips, kolsyrade läsker, gigantiska körsbär. Och godis. Dessutom har vi spenderat våra ben i varsitt par stora och fula pyjamasbyxor som har varit min mors en gång i tiden. Båda är befläckade med skottsrutiga mönster, mina är gröna - Matildas röda.

De har blivit döpta till Hund-byxorna, för min goda vän som nu sitter vid min vänstra sida sa när hon såg dem:
"De ser ut som hundar!"

Why, Matilda, why?

Nu ska vi lyssna på soundtracket från Kill Bill och snacka skit.

Peace and out!

Nu bär det snart av till den nya bostaden, så från och med idag stängs vårat internet/telefon ner på några veckor. Med andra ord: det blir ett uppehåll här på bloggen. Kan tyvärr inte svara på hur lång tid det kommer att ta, men kika in här då och då så kommer ni märka när jag är tillbaks ;)

Puss!

Ge mig håret, ge mig alltihop!

Detta kommer att vara min inspiration inför hösten, helt klart. Jag skulle döda för lite lockar just nu.

Första dagen på jobbet idag! Har gått helt ok, förutom att jag har varit väldans trött. Och vet ni vad? Jag tappade mobilen i en hink med vatten och rengöringsmedel. OJ vilken panik jag fick. Den började sega efter det och vissa knappar fungerade inte, så jag gjorde allt möjligt i ren panik: jag torkade av den, blåste på den, damsög knapparna ( hoppades att vattnet skulle sugas upp ), och till sist lät jag den ligga i solen hela dagen.

Så nu funkar den igen.