SATC, hundbyxor och alldeles för mycket chips senare

Har nu tittat på Sex and the City filmen. Jag vet. Jag är en tönt, såg den aldrig när den gick på bio och har aldrig sett den. Förrän nu. Vad blev min reaktion? De första två timmarna- totalsög. Den sista halvtimmen- perfekt, precis så det skulle sluta. Samantha gjorde slut med Smith och blev den tokiga underbara människan man väntat på genom hela filmen.
 Att Big använde en exklusiv sko som förlovningsring kunde inte bli mer mitt i prick.

Men kom igen, var är det gamla Sex and the City???

Var är Carrie som kommer in i sin lägenhet, tar en cigarett och knapprar på datorn? Varför var det Big som flippade ut, när det borde vara den gamla trista "drama"-Carrie som borde fått kalla fötter, som hon fick med Aidan? Och varför i helsike var alla så elaka mot Miranda? Steve var otrogen. Visst, Big lämnade brölloppet, alla hade så överseende med att Carrie blev en zombie. Men att Steve låg med en annan kvinna var inte alls lika illa. Och jag vet, Miranda ska alltid visa sig så jäkla stark, men kom igen, det är ju deras bästa vän. De borde veta att hon mår minst lika uselt som Carrie.
Där, jag sa det. Då var det gjort.

Jag och Matilda har i alla fall suttit i mitt alldeles för sunkiga rum, och ätit chips, kolsyrade läsker, gigantiska körsbär. Och godis. Dessutom har vi spenderat våra ben i varsitt par stora och fula pyjamasbyxor som har varit min mors en gång i tiden. Båda är befläckade med skottsrutiga mönster, mina är gröna - Matildas röda.

De har blivit döpta till Hund-byxorna, för min goda vän som nu sitter vid min vänstra sida sa när hon såg dem:
"De ser ut som hundar!"

Why, Matilda, why?

Nu ska vi lyssna på soundtracket från Kill Bill och snacka skit.

Peace and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0