Cobratelefon

Som vanligt gör jag inte så mycket på Multimedia-lektionerna. Sitter och tittar runt på bloggar och på roliga bilder istället. Magen kurrar något, men det är inte mat förrän om en timme. Men nu är det mest sallad och protein som gäller, ska träna upp mig ordentligt inför våren.

Okej, det har man ju inte hört förut så, tänker ni. Men nu ska jag banne mig lyckas. Nu eller aldrig!

Igår var det ju teori på körskolan, som varje måndag. Det som skillde sig nu från alla andra lektioner fyllda med längtan till att få sova, vattencappucino och fummliga svar (från min sida, kan absolut ingenting och blir irriterad när han vill att jag ska svara på frågan inför hela klassen) så hände det, äntligen.

Den förbannade tvapparaten från början av 70 talet med en fjärrkontroll vars storlek gick upp på 4 kvadratcentimeter la av och myrornas krig utbröt i burken. Vet inte om det var tv:n eller videobandet från 1991 som var anledningen, men nu, efter otroligt tråkiga, långa filmer med tillgjorda tonårsflickor och pojkar som ler falskt och gör tummen upp för deras körlärare och musik som gör att jag vill proppa igen mina öron med tuggumin (har hört att det faktiskt är ett helt okej sätt att ljudisolera dem på). 

Det lite sorgliga var att det var första gången som jag tyckte att filmen vi tittade på var bra!  Ingen dålig musik, fula killar med hår strax nedanför öronen och mittbena, utan en helt vanlig man som körde igenom olika slags korsningar med en berättarröst som beskrev exakt hur man skulle göra. Det ALLRA bästa: de repeterade varje sak de sa ungefär 4 gånger, vilket gjorde att till och med jag hängde med. Trist.

Vid halv fyra ska jag möta upp mamma på stan så ska vi ta en kopp te ihop, ska bli trevligt. Sen kanske jag kikar förbi second handen på röda korset och kollar om de fått in något fint typ som jag kan sticka saxen i.

Hejs!